Norska Två språk i ett

Norsk språkhistoria 1380 – 1814 union med Danmark. Danskt skriftspråk i Norge. Skrev på ett annat sätt än vad man pratade. Vid unionsslut började skriftspråket närma sig det talade språket. Språkbråk. Språkforskaren Ivar Aasen reste runt i Norge och skrev ned de olika dialekterna. Gav förslag på hur man skulle skriva det norska landsmålet – Nynorsk. Norge styrdes under denna tiden från Köpenhamn. Det språk som talades hade Oslo-trakten som förebild. Speciellt inflytelserika personer. Kritiska till detta då språket var alldeles för påverkat av danskan och att den ”riktiga” norskan hade bevarats i dialekterna. Ivar Aasen – Skrev flera böcker som fick stor uppmärksamhet. Där berskrev han både grammatiken och orden i de norska dialekterna.

Bokmål och Nynorsk – Hur fungerar det i praktiken? Bokmål används främst av dem som bor i Oslo och de större städerna. Nynorsk används främst ute på landsbygden. Totalt 10-15% av norska folket. I skolan undervisas det både på bokmål och nynorsk. Kommunerna bestämmer vilket av språken som ska användas vid administration och offentlig information. De stora dagstidningarna, veckotidningarna och de flesta böckerna är skrivna på bokmål. Nynorsk är främst ett skriftspråk, inte ett talspråk. Tanken var att skapa ett skriftspråk för dem som talade olika norska dialekter.

Bokmål och Nynorsk – Hur fungerar det i praktiken? Radio och Tv domineras också av bokmål, 25% av programmen ska vara på nynorsk. På posten och på andra myndigheter finns det blanketter på båda språken. Ett brev som kommer in på en myndighet ska besvaras på samma skriftspråk som det är skrivet på.

Ex. Bokmål vs Nynorsk Bokmål Nynorsk Hverandre Kvarandra Hvorfor? Kvifor? Beklagelse Klaging Meg Mei Ikke Ikkje

Stavning och Uttal Ä och Ö skrivs med Æ och Ø. Æ används inte så ofta då ä-ljudet oftast stavas med e i norskan. Stavningen ck förekommer inte: Vekk. Konsonanter dubbeltecknas sällan i slutet av ord: til, at, vil, skal. D, t och g är ofta stumma i slutet av ord: Kvel(d), bor(d), huse(t), fatti(g).

En text på bokmål…. ”Per var ett år yngre enn meg, og bodde i nabohuset ett par hundre meter nedenfor. Det var ham jag hade tilbrakt mest tid sammen med de årene vi bodde her. Vi spilte fotball så ofte vi kunne, etter skoletid, på lördagene og söndagene, i feriene, og mye handlet om å få samlet sammen nok folk till å få skikkkelige kamper, men om det ikke gikk, kunne vi spille to mot to i timevis, og om ikke det gikk, bare jeg og Per. Jeg skjöt på ham, han la innlegg til med, eller vi spilte tomanns, som vi kalte det. Dag ut og dag inn drev vi på med det, selv etter at jeg hade begynt på gymnaset. Ellers badet v, enten under fossen, i bakevejen der hvor vannet var dypt og det gikk an å stupe fra en klippe, eller nede ved strykene, hvor vi ble feid med av vannmassene. Når väret var for dålig til o gjöre noe ute, så vi på video nede i kjellerstuen deres, eller bara hangi garasjen og pratede. Jeg likte meg der, familien hand var varm og sjenerös, og selv om faren hans ikke kunne fordra meg, var jeg like velkommen for det. Men til tross for att Per var den jeg tilbrakte mest tid med av alle, regnet jeg ham ikke som en venn, jeg nevnte ham aldri i noen sammenhenger, både fordi han var yngre enn meg, noe som ikke var bra, og fordi han var så bondsk. Han var ikke interessert i musikk, og ante ingenting om det, han var heller ikke interessert i jenter eller i drikking, han var fornöjd med å sitte hjemme med familien sin i helgene” Ur Min kamp, del 1 av Karl-Ove Knaugård.

En text på nynorsk…. ” – Er du sikker på at du er betre, Ina? Vil du på skulen idag? Eg har lyst til å seia til mamma at ho trur ho har ein eller annan åttande sans som ho ikkje har, men eg veit at eg avslörer det viss eg seier det. Det som har komme over meg. Skal du ikkje ha noko å eta för du går? Du blir så grådig slapp. Eg hostar litt. Eg går berre ut ein tur. Kanskje en kopp te eller noko litt seinare. Treng berre lufta meg litt, kan like gott stikka inom skulen, må ha en legeerkläring viss eg er meir enn tre dagar vekke. Kanskje du faktiskt treng å gå till legen? Mamma ser verkeleg bekymra ut. Eg lurar på kor lenge det er till panikken grip meg for fullt, berre hoppar utfor nybrua ein kveld. Eg vil ikkje til legen. Thomas sit konsentrert ved bordet, glöymer som vanleg å eta. Bror min. Veslebror min. Han sit och ser på de gamle Star Wars- korta. Han blei så lukkeleg då han fekk dei, eg kjöpte dei på loppemarked. Han veit ikkje kva som sjeld, korta er tretten år gamle. Hjertet migg blör for Thomas. Dei tynne skuldrene, dei blå augo i det vesle ansiktet hans når han ser på meg. Eg skulle önskt at han hade ein storebror. Ein som kunne gi han noko meir enn ei storesöster som eg kan. Det som gjeld. Men eg greier ikkje å ha vondt for Thomas no. Nett no er det ingen andra eg tenkjer på, en meg sjölv. Det kjem til å bli blik ei stund. Eg tar eit glas appelsinjuice, veit at eg får halsbrann. Ur: Alle har eit sultent hjerte av Björn Sortland

Musikexempel http://www.youtube.com/watch?v=iAjq3Qojii4