Ut i livets skole En vandring for konfirmantforeldre ved Rolf Erik Hanisch med takk til Randi Langkaas

1. Dåpen

1. Dåpen Prøv å huske når barnet ditt ble døpt, det barnet som nå er konfirmant: Hvor var det? Hvem var der? Hvordan opplevde du det? ”Jeg tegner deg med det hellige korsets tegn, til et vitnesbyrd om at du skal tilhøre den korsfestede og oppstandne Jesus Kristus og tro på ham.”

2. Barnet. Livet

2. Barnet. Livet Tenk tilbake på disse årene som er gått i barnets liv. Tenk på alt hva barnet har mestret... Hva har bekymret deg? Hva var de beste stundene?

3. Din egen konfirmasjon

3. Din egen konfirmasjon Prøv å huske din egen konfirmasjon Hvor var det? Hvem var med? Hva er ditt sterkeste minne fra den tiden?

4. Konfirmasjonen står for døren

4. Konfirmasjonen står for døren Konfirmasjonen er en fest og en høytidsdag i den unges liv og i familiens liv. Dagen markerer en overgang, en både fin og vanskelig prosess: Foreldre skal ”gi slipp”. Barna skal mer og mer ta ansvar for eget liv. Hvilken kurs velger de? Hva vil de stå for? Hvem går med, når vi ikke kan følge dem lenger?

5. Konfirmanten Konfirmasjonen representerer en spennende og viktig fase i de unges liv. Mer og mer tar de styringen selv. Det er som det skal være. Venner blir viktigere. Mor og far må ”gi slipp”. Samtidig er det livsviktig for den unge at du fremdeles er der for ham/henne. Hvordan tenker du at du må ”gi slipp” på din sønn/datter i tiden som kommer? Hvordan tenker du at det er viktig at du fremdeles er der for barnet ditt også i fremtiden?

Er vi voksne nå?

Ja visst gör det ont Ja visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Varför skulle all vår heta längtan bindas i det frusna bitterbleka? Höljet var ju knoppen hela vintern. Vad är det för nytt, som tär och spränger? Ja visst gör det ont när knoppar brister, ont för det som växer och det som stänger.   Ja nog är det svårt när droppar faller. Skälvande av ängslan tungt de hänger, klamrar sig vid kvisten, sväller, glider - tyngden drar dem neråt, hur de klänger. Svårt att vara oviss, rädd och delad, svårt att känna djupet dra och kalla, ändå sitta kvar och bara darra - svårt att vilja stanna och vilja falla. Då, när det är värst och inget hjälper, Brister som i jubel trädets knoppar. Då, när ingen rädsla längre håller, faller i ett glitter kvistens droppar glömmer att de skrämdes av det nya glömmer att de ängslades för färden - känner en sekund sin största trygghet, vilar i den tillit som skapar världen.   Karin Boye

6. Tenn et lys

6. Tenn et lys Lyset er et tegn på nærvær og omtanke. Alterlysene symboliserer Den levende Guds nærvær i gudstjenesten. Det lyset du tenner for andre, symboliserer din omtanke – din bønn? Hvordan har din konfirmant det i sitt liv? Hva gir ham/henne den gode gleden? Hva kaster skygge over hans/hennes tilværelse? Tenn et lys for din konfirmant!

Det fineste vi har

Som en engel Halvdan Sivertsen (”40 +”): ”Til trøst for unge mennesker, med foreldre i en vanskelig alder.” Det kastes på dæ nesten over natta Et lite gull som plutselig blir stor Og døran smell i beinharde debatta Der du i beste fall kan kysse katta Og teitere enn far e ingen, unntatt kanskje mor   Sommerlys i sommerkjole Som en engel ung og skjønn Går ho ut i livets skole Der ho e, dit går mi bønn 2. Det bruse gjennom hennes unge åra En heftig strøm av utålmodig liv Men enda blir et barnehjerte såra Og enda må en unge ty tell tåra I møte med en voksen verdens harde korrektiv.   Sommerlys i sommerkjole ...   Ho e så suveren, ho gir mæ overbærne blikk Førr en gubbe e en gubbe, og musikk det e musikk 3. Og livet ropa på ho, ler og lokka Det gjør mæ glad, men også redd og dum Æ va jo nettopp både ung og rocka Nu ser æ stadig engstelig på klokka Når natta finns og ingen enda sov på hennes rom  

7. Ut i livets skole

7. Ut i livets skole Barna våre – det fineste vi har. Nå sender vi dem ut i livets skole. Noen ganger en tøff skole. En skole til å vokse og modnes i. Og med mulighet for stor godhet, kjærlighet, skjønnhet. Hva vil du sende med de unge på veien? Skriv en lapp og putt i bønnekrukka. (Til forbønnen i konfirmasjonsgudstjenesten).

Hva kan vi gi dem med på veien?